Tweet
Söndagen den 24 april 2005
Publicerat 24 april 2005 05:30
Picture:
En bild från 1915 visar kvarlevorna från armeniska dödsoffer efter
turkisk deportation som skedde under -senare delen av 1910-talet.
Trots krav från EU vill Turkiet inte erkänna att ett folkmord ägt rum.
Folkmord ännu tabu i Turkiet
Den armeniska frågan är den mest förbjudna i Turkiet, ännu 90 år efter
de händelser som en stor del av omvärlden beskriver som ett folkmord
och som en av 1900-talets första folkutrotningar.
I dag, den 24 april, högtidlighåller armenier världen över minnet av
de över en miljon kristna som blev systematiskt mördade i sydöstra
Turkiet. Händelserna utspelade sig vid en tid när det osmanska
imperiet låg i dödsryckningar och när Ungturkarnas nationalistiska
rörelse gjorde den armeniska minoriteten till syndabockar för
imperiets förluster i första världskriget.
I dagens turkiska republik är det ännu tabu att kalla händelserna
1915, "Svärdets år", för ett folkmord.
Men långsamt håller detta tabu på att brytas ned, till stor del tack
vare fritänkande turkiska forskare som banat väg för en ny
historiesyn.
Statsbyråkratin i Ankara reagerar dock med ryggmärgen när omvärlden
kräver ett erkännande av att det var ett folkmord för 90 år sedan, när
armenier och assyrier/syrianer fördrevs och dukade under i öknen.
Ett skäl till att frågan är så het är kopplingen mellan Ungturkarnas
ledare och skaparen av det moderna Turkiet, Mustafa Kemal Atatürk,
"turkarnas fader". Kring Atatürk råder en hjältekult i Turkiet och den
som fläckar bilden av Ungturkarna lämnar fältet fritt för en
omprövning av republikens grundare.
avgörande betydelse för Turkiets möjligheter att bli medlem av EU.
- Inte bara den armeniska frågan ställs på sin spets, utan hela den
turkiska historieskrivningen. Den historia man lär barnen i skolorna
är falsk. Den börjar med 1923, när republiken bildades. Man glömmer
kopplingarna bakåt till den forna osmanska regimen. På papperet är vår
historia helt rent och det är en del av problemet, säger Etyen
Mahcupyan, frispråkig armenisk kolumnist på den konservativa, och i
huvudsak islamiska, tidningen Zaman i Istanbul.
Etyen Mahcupyan är en av endast 60 000 kvarvarande armenier i
Turkiet. De flesta, kring 95 procent, bor i storstaden Istanbul. Borta
i sydöst, i provinshuvudstaden Diyarbakir kan man i Gamla stan hitta
spår av gamla vackra armeniska patricierhus och kyrkor som
förfallit. Där finns endast en armenisk folkspillra kvar, troligen
endast 20 personer, att jämföra med de mer än 420 000 armenier som
levde i staden vid 1800-talets slut.
- I religiös bemärkelse har armenier i Turkiet inga problem i dag.
Men den som vill bygga eller reparera en kyrka får slåss mot en
övermäktig byråkratisk apparat och ger oftast upp, säger Etyen
Mahcupyan, känd debattör på turkisk tv.
Kraven på att Turkiet ska erkänna folkmordet 1915 provocerar fram
motreaktioner bland turkiska ultranationalister.
De gjorde sig hörda när Turkiets store författare Orhan Pamuk nyligen
tog bladet från munnen. I en schweizisk tidning förklarade han att "en
miljon armenier och 30 000 kurder dödats i Turkiet", varvid en
ultranationalistisk tidning satte den uppviglande rubriken: "Tysta
förrädaren!".
Bråket fick Pamuk att lämna Turkiet av fruktan för sin
säkerhet. Samtidigt beordrade en guvernör i landsorten alla
distriktets bibliotek att rensa bort böcker av Pamuk - varvid det
uppdagades att den Nobelpristippade författaren inte fanns
representerad på bibliotekshyllorna.
Det etablerade Turkiet oroar sig för att EU ska ställa erkännandet av
ett folkmord som ett villkor för medlemskap.
De känner trycket från den franska nationalförsamlingen, inte
minst. Etyen Mahcupyan anser dock att det vore ett misstag av EU att
villkora medlemskapet med ett erkännande av folkmordet. På sikt kan
inte Turkiet skjuta frågan ifrån sig, men det kommer att ta tid innan
republiken är mogen för en öppen diskussion, argumenterar den
armeniske kolumnisten.
Han tror att det är klokt att gå långsamt fram.
- Annars kan man framkalla en turknationalistisk comeback.
Vilket vore absurt.
Inför det turkiska parlamentet har han och andra armeniska
intellektuella nyligen argumenterat för att Turkiet bör normalisera
sina förbindelser med Armenien.
Etyen Mahcupyan menar att ett sådan normalisering, "om den sköts
klokt", kan leda till att Turkiet slipper skadestånd för fasorna 1915.
Premiärminister Tayyip Erdogan och utrikesminister Abdullah Gül
ansluter sig till den officiella kör som förnekar folkmordet 1915.
- Men talar man med dem informellt skulle de antagligen säga att de
vill få problemet ur världen, om också Armenien tar ett steg i rätt
riktning. Men formellt dominerar den statliga retoriken. De har svårt
att gå mot strömmen, för de är rädda för reaktionerna från
turknationalisterna, säger den armeniske kolumnisten i Istanbul.
BITTE HAMMARGREN
[email protected]
Artikelns webbadress:
http://www.svd.se/dynamiskt/utrikes/did_9602300.asp
Allt material på SvD.se skyddas av lagen om upphovsrätt.
Publicerat 24 april 2005 05:30
Picture:
En bild från 1915 visar kvarlevorna från armeniska dödsoffer efter
turkisk deportation som skedde under -senare delen av 1910-talet.
Trots krav från EU vill Turkiet inte erkänna att ett folkmord ägt rum.
Folkmord ännu tabu i Turkiet
Den armeniska frågan är den mest förbjudna i Turkiet, ännu 90 år efter
de händelser som en stor del av omvärlden beskriver som ett folkmord
och som en av 1900-talets första folkutrotningar.
I dag, den 24 april, högtidlighåller armenier världen över minnet av
de över en miljon kristna som blev systematiskt mördade i sydöstra
Turkiet. Händelserna utspelade sig vid en tid när det osmanska
imperiet låg i dödsryckningar och när Ungturkarnas nationalistiska
rörelse gjorde den armeniska minoriteten till syndabockar för
imperiets förluster i första världskriget.
I dagens turkiska republik är det ännu tabu att kalla händelserna
1915, "Svärdets år", för ett folkmord.
Men långsamt håller detta tabu på att brytas ned, till stor del tack
vare fritänkande turkiska forskare som banat väg för en ny
historiesyn.
Statsbyråkratin i Ankara reagerar dock med ryggmärgen när omvärlden
kräver ett erkännande av att det var ett folkmord för 90 år sedan, när
armenier och assyrier/syrianer fördrevs och dukade under i öknen.
Ett skäl till att frågan är så het är kopplingen mellan Ungturkarnas
ledare och skaparen av det moderna Turkiet, Mustafa Kemal Atatürk,
"turkarnas fader". Kring Atatürk råder en hjältekult i Turkiet och den
som fläckar bilden av Ungturkarna lämnar fältet fritt för en
omprövning av republikens grundare.
avgörande betydelse för Turkiets möjligheter att bli medlem av EU.
- Inte bara den armeniska frågan ställs på sin spets, utan hela den
turkiska historieskrivningen. Den historia man lär barnen i skolorna
är falsk. Den börjar med 1923, när republiken bildades. Man glömmer
kopplingarna bakåt till den forna osmanska regimen. På papperet är vår
historia helt rent och det är en del av problemet, säger Etyen
Mahcupyan, frispråkig armenisk kolumnist på den konservativa, och i
huvudsak islamiska, tidningen Zaman i Istanbul.
Etyen Mahcupyan är en av endast 60 000 kvarvarande armenier i
Turkiet. De flesta, kring 95 procent, bor i storstaden Istanbul. Borta
i sydöst, i provinshuvudstaden Diyarbakir kan man i Gamla stan hitta
spår av gamla vackra armeniska patricierhus och kyrkor som
förfallit. Där finns endast en armenisk folkspillra kvar, troligen
endast 20 personer, att jämföra med de mer än 420 000 armenier som
levde i staden vid 1800-talets slut.
- I religiös bemärkelse har armenier i Turkiet inga problem i dag.
Men den som vill bygga eller reparera en kyrka får slåss mot en
övermäktig byråkratisk apparat och ger oftast upp, säger Etyen
Mahcupyan, känd debattör på turkisk tv.
Kraven på att Turkiet ska erkänna folkmordet 1915 provocerar fram
motreaktioner bland turkiska ultranationalister.
De gjorde sig hörda när Turkiets store författare Orhan Pamuk nyligen
tog bladet från munnen. I en schweizisk tidning förklarade han att "en
miljon armenier och 30 000 kurder dödats i Turkiet", varvid en
ultranationalistisk tidning satte den uppviglande rubriken: "Tysta
förrädaren!".
Bråket fick Pamuk att lämna Turkiet av fruktan för sin
säkerhet. Samtidigt beordrade en guvernör i landsorten alla
distriktets bibliotek att rensa bort böcker av Pamuk - varvid det
uppdagades att den Nobelpristippade författaren inte fanns
representerad på bibliotekshyllorna.
Det etablerade Turkiet oroar sig för att EU ska ställa erkännandet av
ett folkmord som ett villkor för medlemskap.
De känner trycket från den franska nationalförsamlingen, inte
minst. Etyen Mahcupyan anser dock att det vore ett misstag av EU att
villkora medlemskapet med ett erkännande av folkmordet. På sikt kan
inte Turkiet skjuta frågan ifrån sig, men det kommer att ta tid innan
republiken är mogen för en öppen diskussion, argumenterar den
armeniske kolumnisten.
Han tror att det är klokt att gå långsamt fram.
- Annars kan man framkalla en turknationalistisk comeback.
Vilket vore absurt.
Inför det turkiska parlamentet har han och andra armeniska
intellektuella nyligen argumenterat för att Turkiet bör normalisera
sina förbindelser med Armenien.
Etyen Mahcupyan menar att ett sådan normalisering, "om den sköts
klokt", kan leda till att Turkiet slipper skadestånd för fasorna 1915.
Premiärminister Tayyip Erdogan och utrikesminister Abdullah Gül
ansluter sig till den officiella kör som förnekar folkmordet 1915.
- Men talar man med dem informellt skulle de antagligen säga att de
vill få problemet ur världen, om också Armenien tar ett steg i rätt
riktning. Men formellt dominerar den statliga retoriken. De har svårt
att gå mot strömmen, för de är rädda för reaktionerna från
turknationalisterna, säger den armeniske kolumnisten i Istanbul.
BITTE HAMMARGREN
[email protected]
Artikelns webbadress:
http://www.svd.se/dynamiskt/utrikes/did_9602300.asp
Allt material på SvD.se skyddas av lagen om upphovsrätt.